Så kan Glänta substantiv användas i en mening
- De plirande ögonen och en liten glänta, som då och då yppade sig i det järngrå skägget, antydde, att han log i mjugg på min bekostnad.
- Det visade sig inte fungera, så han fick tänka om och kom fram till att det var mycket enklare att utgå från substantiv.
- En glänta var upphuggen i skogen, och man kunde se långt bort.
- Hon gick framför honom till en liten skogslada, som låg på en glänta, just där solen sken in mellan grantopparna.
- Ännu besynnerligare föreföll det mig, att man i Norden skulle ha ombildat ett frisiskt verb till ett substantiv och nästan till ett egennamn.
- Här öppnade sig en liten glänta, fylld ända upp till kronornas toppar med flödande ljus.
- Plötsligt vidgar sig stigen till en glänta och där, mitt i solljuset, ligger en gammal stuga.
- När matsäcken skulle dukas upp fram på förmiddagen, samlades de i en glänta i skogen.
- Man ser någon sakta glänta på dörren. )
- Efter ett tag kommer hon fram till en glänta.
- Jag vet en fin glänta där vi kan sitta och tälja.
- Ibland mumlade han långa rader av ord, omöjliga att förstå, utan mening, utan sammanhang, substantiv vid substantiv.
- Dess ursprungliga innebörd är ' alstra ', ' frambringa ', ' föda ' och som substantiv ' avkomma ', ' släkte ', ' kön '.
- Lena måste glänta på dörren.
- » Substantiv till verb bildas i svenskan normalt med hjälp av - ning, t.ex. löpa - löpning.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
